Kretsloppsmatematik

Om 1 kg polyetenplast materialåtervinns minskar koldioxidutsläppen med cirka 2 kg jämfört med nytillverkning av samma mängd. Dessutom minskar råoljeförbrukningen med 1 liter.

The Waste & Resources Action Programme (WRAP), som skapades som en del av den brittiska regeringens avfallsstrategi, presenterade hösten 2006 en rapport som uppges vara den hittills mest omfattande internationella genomgången av livscykelanalyser som genomförts inom återvinningsområdet. Danmarks Tekniska Universitet genomförde studien på uppdrag av WRAP. I rapporten studeras 55 livscykelanalyser, med totalt 200 olika scenarier, som genomförts i ett tiotal europeiska länder, däribland Sverige, USA och Australien. Vid en jämförelse mellan återvinning och förbränning beräknas den genomsnittliga klimatnyttan för plast till 2 ton koldioxidekvivalenter per ton återvunnen plast [se sid 21 ”Återvunnen råvara – en god affär för klimatet”, www.co2minus.nu].

Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (FMS) vid KTH presenterade 2005 rapporten ”Robusta och flexibla strategier för utnyttjande av energi ur avfall”. Rapportens samlade slutsats är att en ökad materialåtervinning av exempelvis plast, leder till väsentligt minskade utsläpp av växthusgaser [ se sid 17 ”Återvunnen råvara – en god affär för klimatet”, www.co2minus.nu].

CIT Ekologik (Chalmers Industriteknik) genomförde 2004 en analys av miljödata avseende återvinning av plast (HDPE) ” Återvinning av plast – en översiktlig analys”. I studien jämförs energianvändning och utsläpp av växthusgaser vid direkt förbränning av plastförpackningar med ett scenario där förpackningen först återvinns en gång och sedan går till förbränning. Resultatet visar att utsläppen av växthusgaser blir cirka 1,5 – 1,8 ton lägre per ton plast i fallet där plasten återvinns en gång innan det går till förbränning. Den lägre siffran motsvarar en verkningsgrad för återvinningen på 53 procent och den högre en verkningsgrad på 75 procent. [ se sid 17 ”Återvunnen råvara – en god affär för klimatet”, www.co2minus.nu].

CIT Ekologik (Chalmers Industriteknik) genomförde 2002 en analys av miljödata för sex olika material ” Miljöfördelar med återvunnet material som råvara”. I studien jämförs energianvändning och utsläpp av växthusgaser vid tillverkning från återvunnen råvara med tillverkning från jungfrulig råvara. Resultaten redovisas dels när utsläppen från den el som används vid tillverkningen inte tas med i beräkningen och dels när även dessa utsläpp omfattas. Om elförbrukningen medtas i beräkningarna blir koldioxidbesparingen 1,66 ton koldioxid per återvunnet ton plast. Om elförbrukningen inte medtas i beräkningarna blir koldioxidvinsten 1, 9 ton per ton återvunnen plast. [se sid 16 ”Återvunnen råvara – en god affär för klimatet”, www.co2minus.nu].

Baserat på ovanstående rapporter använder Miljösäck förhållandet 1 kg återvunnen plast medför 2 kg minskade koldioxidutsläpp. Detta är ett närmevärde som underlättar för våra kunder att snabbt beräkna koldioxidvinsten vid användning av produkter tillverkade av återvunnen plast.

Återvunnen polyeten – ett steg på vägen

Polyeten är den vanligast förekommande plastsorten och helt dominerande inom förpackningsplasterna. Den är mycket användbar – flexibel, stark, tar liten plats och är prisvärd. Polyeten är dessutom en ofarlig plast. Nackdelen med polyeten är den tillverkas av råolja som är en ändlig resurs som medför koldioxidutsläpp vid förbränning.

Miljösäck återvinner polyeten som samlats in i Sverige – så kallad kretsloppsråvara. Av denna tillverkar vi säckar och påsar. På så vis sluts kretsloppet ett varv. Att tillverka nya produkter av återvunnen polyeten ger två viktiga miljöeffekter. Dels minskar koldioxidutsläppet under plastens livscykel och dels minskar råoljeförbrukningen.